Erik har återgått till arbetet och jag har min första dag ensam med lillan. Det känns stabilt. Allt under kontroll. Hon sover. Jag har myskläder på mig. Ska försöka klä på mig något vettigt och våga mig ut på en promenad. Givetvis inte själv. Nä jag tar med mig henne såklart. Men hon måste först vakna. Och sen bytas på. Och sen ammas. Och sen vara vaken ett tag och jag torkar spyor. Och sen får hon inte ont i magen. Och sen kan vi gå ut och gå. Fast då är jag säkert hungrig. Då ska jag äta lunch. Sen kan vi gå ut. Fast då har hon kissat i blöjan.
.
I värsta fall sitter jag fortfarande här i mina mysbyxor, med en spytrasa i handen klockan 17 när Erik kommer hem. Då har en dag gått och vi har överlevt och allt är väl.
.
/Morsan
6 kommentarer:
Ge det ett halvår, sedan flyter det lite smidigare och man känner sig som ett rutinerat proffs, sminkad, påklädd och med ett nöjt barn på promenad vid 10. Omfamna tiden som är nu, mjukisbyx- och spytrasetiden.
Kärlek!
Äh jag är ff inte sminkad och uppklädd på mina promenader. Tiden kommer flyga iväg oavsett snygg el osnygg, den lilla tar tid och det är sååå mysigt med de små även om det är blöjbyte och spykavalkader hela tiden...kram Sandra L
Åh, nej. Jag menade inte att bidra till mamma-hetsen. Är den största sunkmamman skådad i norr. Menade bara att det som känns omöjligt i en period lyckas man parera i nästa. Allt har sin tid.
Vila i frid alla mammor!
E
Tack för era kommentarer vänner. Jag njuter i detta nu, det är härligt med kiss, bajs och spy på sitt sätt. Sminkets tid kommer och då kommer det att vara minst lika härligt :-) Kramar!!! /Fru W
Ja och om inte annat kan du ta med Junis hem till mig så fixar jag looken :-)
Oj, oj jag får flashbacks! Nåt så grymt!
Skicka en kommentar