Surtantshumör

Vår skrutta börjar få gaddar upptäckte vi i helgen och med gadd-bestyret medföljer ett riktigt surtantshumör. Än så länge är det lite charmigt men Eriks sportlov tog slut precis klockan 7:30 idag så vi får se om jag tycker det är så charmigt när dagen lider... ett halvt leende är allt jag har fått så långt och nu äter hon på mitt smutsiga mobilfodral med god aptit.

.

Härå! /M

I gott bevar

Vi for till Jönkan för att tanka lite syskonkärlek. Vi åt lite för god mat, hyrde en lite för dålig film, pratade lite för högt och åt lite för mycket godis. Allt i sann Ringbäcksanda.

Marcus, Erica, Fredrik (m. Junis) och Klara. Bara David och Viv som saknades.

.

I går sade vi adjö till lilla J i Linköping. Så små kistor ska inte behöva finnas. Aldrig. Någonsin. Enormt jobbigt men värdigt och vackert. Sov gott, vi ses en dag. Åå vilken dag det ska bli!

..

Kramar! /Mickan

.

Ps. Tack till alla Er som ber och som har bett för detta, det betyder enormt mycket. Fortsätt gärna att be för familjen. Ds.

Fortsätt å tälj trä hörrni

Jag stampar i golvet i lätt frustration för iiih vad man önskar att den här sidan ville frakta sina varor till vårt kalla land i norr. Det hade blivit lite varmare och vackrare om...

...man fick hem den här lilla musikmaskinen, eller...

..taxarna som bajsar salt och peppar, eller...

...det här sabelparaplyet, oooooh!!

Hade gladeligen lagt mitt blingbling i denna smyckessfinx....

...eller i denna smyckesmumie. Helst i båda två.

Tänk att få plocka fram sina isbitar ut denna godbit...

..eller att få tända ett ljus som denne karl bär upp.

.

Jaja. Snyggt äre men vi får fortsätta tälja på våra dalahästar här uppe i norr antar jag. Hör av er om sidan börjar exportera så lägger vi genast i varukorgen.

.

Adjö /M

Ballograf med mera

Familjen har sportlov och vi sportar så lite vi kan men umgås desto mer. Förra helgen målades Karls rum klart, Erik var konstnären såklart och bildbevis kommer så småningom. Här kommer ett inlägg om ditten och datten mest bara för att jag vill.

Igår hängde vi i Jöttebårj och köpte med oss en sådan här fin ballografpenna hem. Väldigt komiskt egentligen med trender...man tyckte ju knappast den var särskilt läcker när man såg kunderna på posten skriva gironummer med en sådan för 20 år sedan. Angående barnet på bilden, hållandes i pennans kulkedja, så har hon nästan slutat amma, nästan alltså. Stor brud som älskar gröt och goda burkpuréer :-)

Ööö, hörrni, alla fina kompisar som har barn som är äldre än Junis, alltså vad är det med ungar och elektroniska prylar?? Hon fullkomligt ÄLSKAR mina hörlurar, fjärrkontroller, telefoner, kameror osv. Jag vet ju att jag har sett andra barn bete sig likadant, urskumt!

Sen har vi fått en ny familjemedlem. Cranky köpte jag för flera år sedan nu, designad av en brasiliansk konstnär som heter Chico Bicalho. Den studsar apknäppt och gör mig glad.

Efter ett tag fick vi lilla Pantacuda i present, lite mer "stampig" men minst lika glad, sprättig och galen.

I söndags kom Thoréns på besök och med sig hade de ingen mindre än Mxykikker med sina lååånga känselspröt, uppnosig och spatserande - love!

Den här, en Critter, är jag sugen på nästa gång. Jag har testat den och vet att den är så lång att den välter av förtjusning när man drar upp den. Maxat!

..

Dags att packa pappas kappsäck. Härå! /Mickan

Statusuppdatering

Det är fortfarande tungt och så ledsamt men chocken lägger sig sakta men säkert. För oss i alla fall.....Hemskans, overkliga, dumma! Nästa vecka åker vi på begravning och tar farväl av liten.

..

Hörrni, jag tycker ni ska läsa det här och läsa igenom hela artikeln och stanna inte efter några rader, det är bra skit så att säga. Skitbra alltså för er som inte greppar min försvenskning av ett utländskt uttryck.

.

Fridens liljor! /Mickan

Paus

Sedan i torsdags vill tårarna inte sluta rulla och vi tänder ljus. Lilla älskade. Det obeskrivliga har inträffat i familjen så vi tar en paus från bloggen.

.

/E, M & J

Titta hon sitter

Snart i form här på sockertoppen. Känner mig redo att fortsätta livet. Hemska sjuka som kramar ur den sista energi och färg (?) man hade i ansiktet. Apless på det här. Well. Historia. Away with it. Men helt allvarligt, det räcker nu va? Snö och slask på det dessutom. Ärs, släpp det nu. Move on. Ta ett djupt andetag så får du andas i maj månad igen. B i t a ihop hårt och spara på luften.

Vill visa tösabitens nya färdighet - sittning. Lite lagom vingligt och efter några minuter åker man i backen, men ändå.

Jag tror hon får mitt temperament, det är något i blicken...

/Kram från oglammiga Mickan

Borttappat!

Jag var sisådär tolv år sist det begav sig. Sjukvårdsupplysningen visste inte om det var den vintriga kräkissjukan eller matförgiftning eftersom vi insjuknade samtidigt. Mig spelar det ingen roll vad de kallar det, det är dödens sjuka. Dödens dödssjukaste sjuksjuka. Man blir så ynklig när man har sjukan, matt och sölig och börjar undra om inte man ska börja gå mot det där berömda ljuset eller om det är nu man ska få bruk av lite landstingsstålar och åka gratis tjutbil till sjukan.

.

I mitt yraste sjuktillstånd undrade jag vart fjärrkontrollen till Junis låg för jag tänkte sätta henne på paus. Inte ska hon behöva ligga och undra vad henne arma moder gör med ansiktet i toalettstolen där modern normalt brukar stoppa rumpan. Jag orkade bara sjunga hälften så många sånger för henne (dvs. bara 418 styckna) och inte brydde jag mig om att hålla tonen. Till slut blev hon så uttråkad att hon lärde sig att sitta utan stöd i flera minuter. Den där pausknappen var det ja...

.

Idag är det lite bättre. Har pillat i mig en bit hönökaka, några bitar Gott & blandat och druckit två liter päronsaft. Under dödssjukan har jag även tappat bort alla mina 1,5 kvarvarande gravidkilon men känner jag mig själv rätt så hittar jag dem nog snart igen. De brukar ligga och skräpa i någon överfull godispåse en fredagkväll.

.

/Mickan

Matförgiftad

Ät aldrig gammalt bröd. Punkt.

M.E. Hunter

Dagen efter och man känner välbehagsrysningar, det var roligare än skitroligt. Igår fick vi alltså följa med Martin och hans far på lite skytte. Oooooo säger jag bara, grymmo!

Först instruktioner och ordentliga hörselskydd. Kolla in den stora älgstudsaren!

Innan skjutningen var jag lite bekymrad för att rekylen skulle bli obehaglig men jag säger bara

l j u d d ä m p a r e - sikken smart uppfinning!

P A N G! Det känns verkligen när man håller i en sådan här grej att man ska ha respekt, jag menar man kan ha ihjäl en fetingälg med det.

Svårast var att lära sig se i ett kikarsikte, för mig i alla fall. Ska nog köpa ett och sitta och titta i så man blir bättre på det. Kanske.

De tyckte i alla fall att vi var duktiga och alla våra skott hamnade inom det svarta fältet och några till och med riktigt nära den vita mittpunkten. Det här bådar gott. Säkert ganska lätt i och för sig, tänk er att skjuta mot ett objekt som rör på sig, då hinner man inte fumla med kikarsiktet direkt. Om vi någon gång skulle bege oss ut i skogen på riktigt får vi dessutom tänka över våra klädval. Knallblå. Byxor. Syns.

Sen visade Martin hur man gör på riktigt. Lite mer erfaren, mycket duktigare och ingen ljuddämpare på den här studsaren. Tryckvågen kändes till och med i bröstet där jag stod fem meter bort.

Efter älgstudsaren plockades ett nätt salongsgevär fram, det var lite mer glamourskytte med en fårfäll att stödja sig på och det kändes helt rätt att slänga på sig en lila basker. Riktigt roligt skytte med en sådan liten sak som inte smällde särskilt högt heller. Try it!

Junis fick fin omsorg under tiden vi sköt. Tack för en härlig dag, vänner!

.

Tänk om man vågade ta jaktlicens en dag, men vad vore en bal på slottet.... sitta på pass, mörda myror, sikta på en tall, lyssna på hundskall, viska i komradio, fundera på vindriktning, dricka varm choklad och sen plötsligt...... brak...... POFF - älgfilé! Vettigt kött.

.

/M.E. Hunter (för övrigt en grym pseudonym när vi ger ut en bok tillsammans)

Old men's pee

Erik frågar mig varför jag inte bloggar och jag förklarar att det beror på att jag bara skulle klaga på solbrist, energilöshet och tröttma. Bättre att hålla tyst än att sprida pest alltså och eftersom jag inte har råd att fara på solsemester och råda bot på detta tillstånd så blir inläggen som presenteras fram till solens återkomst av varierande kvalitet. Det här inlägget kommer t.ex. vara en enda lång recession av ett visst rengöringsmedel, håll till godo mina vänner och harkla er!

Nu gör vi en sådan där liten ramsa när jag ropar först och ni svarar högt och gärna i en rungande kör, okej?

.

Jag- Hur ska ett dyrt rengöringsmedel se ut i action?

Ni - Mickan, det ska se väldigt fräscht ut!

Jag - Hur ser WC Duck aktiv gel citrus ut när man häller det i toan?

Ni - Det ser ut som gubbkiss!

Jag - Som vad sa ni??

Ni - Som gubbkiss Mickan, som GUBBKISS!!

.

Kortet ovan visar inte den sanna bilden, färgen är orangegul. Blää. Okej Mickan, men blunda då kanske ni tänker. Mä! Okej, jag blundar, men till slut måste jag ändå ropa till er igen för min näsa gör ont.

..

Jag - Vad vill man känna för doft när man rengör en toa med ett dyrt medel?

Ni - Mickan, vi vill känna en frääääsch doft!

Jag- Vad känner man för doft när man rengör toan WC Duck aktiv gel citrus?

Ni - Det luktar gubbkiss!

Jag- Jag hör inte, högre kan ni, vad luktar det?

Ni-Gubbkiss, gubbkiss, gubbkiss!!

.

Liksom inte superfräscht så jag köpert inte igen ska ni veta och välj något annat ni med när det är dags. Kanske ingen blogg som handlar om hur fantastiskt världen är eller hur vacker natur vår fader i himlen skapat och man kan heller inte beskylla mig för att vara en bloggerska som produktplacerar direkt. Det handlar bara om gubbkiss.

.

Friskis snart sen tar vi helg. Köss! /Mickan