torsdag 14 augusti 2008

Skola

Jo. Idag hade i stormöte alla lärare. Och där fanns både jag och Erik. (Nej, inte bredvid eller i knät på varandra) Det är rätt festligt att se sin älskade man på jobbet. Också är han ny och lite bortkommen bland alla kända "profiler" så det ökar på hans söthet ännu mer.
..
Nu kommer äntligen (faktiskt efterfrågat) inlägget om studiebesöken vi gjorde på skolor i Brasilien i somras. Först viktiga påminnelser: São Paulo är en storstad, husen ligger packade, så även skolorna. Hela staden är även till stor del (enligt vårt svenska perspektiv) styrd av rädsla för brottslighet. Därför har man murar runt allt och säkerheten är jätteviktigt. Är man rik kan man köpa sig säkerhet. Den första skolan vi besökte var en privatskola vid namn Dante. Barnens föräldrar pungade ut tiotusentals kronor i månaden för att få ha sina barn där. Tryggt och säkert, innanför murar, elstängsel och kameraövervakning.
..

Barnen i uniformer. På skolgården fanns flera små kiosker och glass/snabbmatskedjor där barnen/ungdomarna kunde köpa tilltugg.
.


Dyr teknisk undervisning. Techniklegorobotar.

En jättestor gympahall (ja man är utomhus och inte inne som i kyliga Sverige). Bakom ser man små lyxiga lekparker där det även fanns fåglar i bur m.m.
.

Vi blev runtvallade och fick se deras fina lokaler och muséum och så fick vi reda på att de bedrev undervisning av "toppkvaliet". Vad annars!?
.
Och så vidare, till något som var betydligt mer hjärtskärande och inspirerande. Vi besökte Vivianes (svägerskans) fd. gymnasieskola som klassas som den bästa i hela São Paulo. Här var det andra bullar. Först fick vi träffa lärarna som satt och var bekymrade över det mesta och det inte undra på... men först en liten rundvandring.

Den kommunala skolans gympaplan, inte riktigt lika fräsig som på Dante.

Korridor som gav mig fängelsekänsla.






Här har vi faktiskt lärarnas kök. Matlust?


Till sist, en bild som visar vad som skedde på stan dagen efter våra studiebesök. Utanför det stora muséet MASP - en gigantisk lärarstrejk. Lärarna vi pratade med på den kommunala skolan berättade att de har 2 datorer totalt, de saknar internetuppkoppling, en enda tv och video fanns att tillgå, alla lärarna gick på minimal lön (jämfört med oss kanske det är vad en halvtidstjänst inom vården skulle ge. Lärarna var till och med tvungna att gå till olika skolor och hålla i mellan 8-10 lektioner om dagen för att få en hyfsad levnadsstandard) - samtidigt som de flesta hade mellan 7-10 års studier på universitet bakom sig. Enligt Internationella valutafondens siffror från 2006 låg Brasilien då på 10:e plats i BNP-ligan (Sverige på plats 19. Inte per capita dock).
..
På frågan till lärarna om vad som drev dem att ändå fortsätta blev svaret "-Vi älskar vårt jobb. Att få se eleverna växa och lära sig saker". Det är precis vad som driver de flesta svenska lärarna, och vi kämpar för fullt med att få upp statusen på yrket i vårt land.
.
Vi fick perspektiv efter de här studiebesöken. Inte så att man blir "nöjd" med vår situation i Sverige, utan snarare att man ännu mer förstår vikten av intresserade, kompetenta och brinnande eldsjälar inom skolan.
Ajöss! /Mickan

2 kommentarer:

Anonym sa...

-stående ovationer-

Anonym sa...

Spännande!