Nu är det alltså nära - slutet för Edingsvägseran, och Sockertoppsepokens gryning! Planer smids, förväntningar virvlar, frågetecken krullas, lådor packas, en massa praktiska telefonsamtal ska ringas, dammfynd görs och hemmet magrar av - smygande blir det kalare i fönster och hyllor... ...känns på det hela taget fint.
.
En annan fin känsla är att sätta i sig en välfylld semla från Einars. Skulle ta ett kort förut på hur grädden vilar på en centimetertjock bädd av mandelmassa (alltså ingen sån där pluttig liten grop), men vi har ju ingen systemkamera, så närbilder är tyvärr ingen höjdare... Men man kan ju inte ha allt.
.
Ännu en fin känsla är att vara kär. Det är jag. I Mikaela. Jag var hungrig (skräll) och hon gav mig en banan.
.
Hoppas att du liksom jag är glad och lycklig och kan unna dig en riktigt degig lördagseftermiddag.
.
/Herr W
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar