SMHI sa regn så vi åkte till Karlstad i helgen istället för Smäuland och stugan som var orginalidén. Erik och jag fick det lyxigt med en farmor och farfar som gärna ställde upp som barnvakt så vi kunde åka på både dags- och kvällsdate. Det stavades L Y X.
Erik vid Klarälven, Karlstad liksom. Där vi träffades, blev sura på varandra, blev kära i varandra, förlovade oss, gifte oss, pluggade, tog examen, fick jobb och till sist flyttade ifrån. Det känns både som hemma men som väldigt främmande. Vi saknar storleken på stan lite grann, några kära vänner, att ha familj nära.... men det är i U-valla vi har våra hjärtan nu, denna lilla håla i Bohuslän, otippat men självklart.
En bra grej med Karlstad är att man kan få spela piano och garanterat bli ett pianogeni runt 3 år skulle jag tippa...
Therese Alshammar är ingen match. Vad vi kommer att gråta av lycka på OS år 2020 när ungen tar guld i plask i liten balja. Snyft.
Se så lätt hon parerar de många dropparna som fullo från vår himmel. Denna sjöjungfru!
Ny Lidköpingshatt och gosedjur att tugga på.
Jaja, away med alla OS-guld och prestationer. Bäst av allt är väl ändå att få vara så älskad.
Thomas hade fixat lite skogsguld, åååå vad gott!
Kristina och jag hittade lite blåbba i skogen, eller ganska många faktiskt så ut och plocka med er!
Kristina-dagen firades igår med tårta och flagga. Hurra!
Krams! /Mickan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar