Hackihälinen på Mickans betraktelse kommer en liten parafras på densamma, signerad hennes make.
.
I morse fick jag börja arbetsdagen med ett rungande skratt - underbart! Häromdagen nämnde jag nämligen halvt på skämt i 7"X" att man typ skulle behöva en sån där hockeytuta på burk för att överrösta dem ibland (fast jag kör egentligen mer på den talande tystnadens metod, det är lite mer pondus i det). Så, iallafall, vad händer? Jo, en knack på dörren till mitt tillhåll, man öppnar och där står en leende liten elev med ett paket - ni har nog redan lagt ihop ett och annat och räknat ut vad han kom med. Jag blev bara så spontanglad - skrattade faktiskt en hel stund. Får se om man gör bruk av den nån gång... ...det känns kanske aningen vanskligt att tuta loss i ett litet klassrum proppat med ännu hyfsat oförstörda trettonåringar. Kanske borde man ge dem ett par pikar om att en sån där luftbazooka som finns på Teknikmagasinet kunde vara något...
.
I övrigt - jag trivs fantastiskt bra på mitt nya jobb, det är verkligen toppen och jag är så tacksam så. Det händer nya saker varje dag och man får bekanta sig med en massa små intressanta människor. Det handlar en massa om samspel (kan ju, bildligt talat, vara både rent och falskt). För att citera Wille Crafoord: Det blir nog inget av den där amerikaturnén ... jag målar ingen Mona Lisa, skriver ingen Jack, min näsa är sned .... men jag är ganska allround osv. Jag har det gott, och det hoppas jag du har också.
.
Hej så länge! :-)
.
/Erik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar