Hur det gick på intervjun, del I

Idag var DAGEN... Begav mig av mot Trollhättan på den rikligt snötäckta 44:an, propert - för att inte säga utomordentligt stilfullt - klädd, håret i så bra skick som omständigheterna tillåter, en nästintill perfekt medvetet omedveten skäggstubb (som stått under bevakning och omsorgsfull bearbetning under en veckas tid) och eyes of a tiger...

.

Låter det spännande? Det var det också, hade en finfin känsla tills telefonen ringer kl. 07:54 (befann mig just på Stallbackabron och polon täcktes av modd från en mötande lastbil) - det är REKTORN som talar om att hon fått influensa. "Vi får nog ta intervjun en annan dag, om det är okej med dig." Vad svarar man på det?? Ett integritetsdrypande "Ja, det är väl inte mycket annat att välja på..." Så, jag hoppas att Trollhättans stad gör det enda förnuftiga och ger mig det där rackarns jobbet för att kompensera det psykiska obehaget! Nej men allvarligt, "för den som älskar Gud samverkar allt till det bästa", så ja e int' bitter int'...

.

Mare mare, vad gör man med en onsdagskväll? (Det är faktiskt förlagan till en känd gammal hit). Jo, man knäpper av datorn, hämtar tvätten, viker den, äter fantastiskt god vegetarisk lasagne som ens ännu mer underbart älskvärda, prilliga, alltid lika härligt omtänksamma läckerbit och pudding till hustru satt på bordet (ords. 18:22, 19:14, 31:10-11 & 31:29. Så är det. Mikaela jag älskar dig). Vad som sker därnäst behöver väl inte ens ordas om? Folkkultur i TV 4 kl. 20.00, hahahaha!! Det är sant.

.

Frid! /EW

.

(Fortsättning följer... - stay tuned!)