Förarlöst

Wilmer har åkt hem och hans föräldrar med. Den röda bilen har ingen förare längre. Kom snart tillbaks säger vi.

1=19

Jag tror att det är nitton veckor kvar men alla andra säger att det bara är en vecka innan min föräldraledighet är över. Jaja, ni får tro vad ni vill, skönt har vi det i alla fall och jag pussar lite extra på min dotter. Min dotter. En gång till bara så kanske det låter verkligt, min dotter. Nähä, det hjälpte visst inte, hon kanske alltid får vara lite overklig så att jag aldrig glömmer vilket underverk hon är.

Vi har vattnat oss i trädgården och på Sturkö med fina vänner som annars bor hundra mil för långt bort.

Okej, sorry Elina, gillade verkligen bilden :-)

Milly målade!

Vi gjorde Karlskrona och så fint det var. Åk hit och...

... busa i en park...

... kolla på snygga huvven...

...och kära ni, ät glass på Glassiären. Man får nog med glass för att ha råd att placera en del runt munnen också, jag lovar!

Sen sa tokiga familjen Sundholm hej då iklädda klackskor, gummistövlar och gitarr.

Alls inte.

Jo men bara för att ni undrar så kan jag berätta att vi svettas, svalkar oss, äter glass, snickrar, solar, målar, pratar, gungar, har återupplivat en filmklubb, strandat med C, fått blixtvisit av Thoréns m.m.

Jag bjur på en bild som inte är på varken Erik eller mig. Erik och jag ser ut som två svettiga lökar, vi har 29 grader inomhus och gör oss inte på kort. Inte alls faktiskt.

Kallsta

SMHI sa regn så vi åkte till Karlstad i helgen istället för Smäuland och stugan som var orginalidén. Erik och jag fick det lyxigt med en farmor och farfar som gärna ställde upp som barnvakt så vi kunde åka på både dags- och kvällsdate. Det stavades L Y X.

Erik vid Klarälven, Karlstad liksom. Där vi träffades, blev sura på varandra, blev kära i varandra, förlovade oss, gifte oss, pluggade, tog examen, fick jobb och till sist flyttade ifrån. Det känns både som hemma men som väldigt främmande. Vi saknar storleken på stan lite grann, några kära vänner, att ha familj nära.... men det är i U-valla vi har våra hjärtan nu, denna lilla håla i Bohuslän, otippat men självklart.

En bra grej med Karlstad är att man kan få spela piano och garanterat bli ett pianogeni runt 3 år skulle jag tippa...

Therese Alshammar är ingen match. Vad vi kommer att gråta av lycka på OS år 2020 när ungen tar guld i plask i liten balja. Snyft.

Se så lätt hon parerar de många dropparna som fullo från vår himmel. Denna sjöjungfru!


Ny Lidköpingshatt och gosedjur att tugga på.

Jaja, away med alla OS-guld och prestationer. Bäst av allt är väl ändå att få vara så älskad.

Thomas hade fixat lite skogsguld, åååå vad gott!

Kristina och jag hittade lite blåbba i skogen, eller ganska många faktiskt så ut och plocka med er!

Kristina-dagen firades igår med tårta och flagga. Hurra!

Krams! /Mickan

Genierna i vårt land

Ja gå och gå. Ni vet ju hur det är med småbarnsförälder, de flesta är mamma och pappa till ett litet geni. Kan ungen säga mamma vid 7 månaders ålder så tror föräldrarna att det blir ett litet lingvistiskt geni redan i lågstadiet som kommer älska diskutera tempusformer och dativobjekt istället för att spela kula . Kan barnet krypa vid 6 månader så blir det nog världsrekord och utklassning av Usain Bolt redan på distriktsmästerskapen i årskurs 5. Man undrar ju lite vart alla genier i vårt land tar vägen för när de passerat ungefär 2-årsstadiet så verkar de minska drastiskt i antal...

Tjusigt, löpning mellan farmor och pappa. Vilket geni va? (Jo, för er som undrar så har Erik kalsipper på sig, det var varmt och shortsen glömdes hemma.)

Det ligger i luften

Det är något med luften i Lidköping för ikväll när vi kom hem så kunde hon gå själv. Coolt. Vår unge kan gå. Milstolpe!

Dykarsåg, börnisås och mustasch

Jag kan berätta att det inte regnade så hemskt som vi trodde så Erik kunde åka till byggvaruhuset igen och fortsätta med trappbygget. Det går framåt, han är så duktig min karl, han sysslade till och med med en dykarsåg idag liksom. Tanken är att vi ska ha två trappor så ni vet, det är liksom inte meningen att vi ska tappa våra långa ben och eventuella blonda extensions när vi försöker balansera upp för stegen med fläskarré och Lallerstedts börnisås.

En av få växter som lever och frodas i min vård. Haleluja. Det är nästan historiskt, ungefär som när Wasa åkte skidor eller när kungen ljög i tv sist.

Vi funderar på om ungen ska få flytta in i sitt egna lilla rum snart eller om jag ska låta henne bo i spjälsäng vid vår fotända tills hon är 37 och det växer mustasch på hennes överläpp. Det lutar åt överläppen för hon är så fin så jag tror att hon tappar lite av sin finhet om hon byter rum.

/Mickan

Så hej då rå.

Vi fick spontanbesök över helgen, Fredrik och Klara har förärat oss med sin närvaro. Killarna ville fiska krabbor så vi åkte mot vatten och offrade musselkött till hårda nypor. Fin helg så tack hörrni! Junis sover bara en gång om dagen numera, det har hon bestämt själv sedan en tid tillbaks. Ett sömnpass om dagen betyder trötta minutrar innan läggdags vilket innebär trötta föräldrar så hej då.

It's all about the strandhäng

Mollön är oftast grejen. Där finns ju till och med vadarstrand för vadarsläktet. Så krum hållning man får förresten när man umgås med en vadare.

Ibland går blixten på samtidigt som hon gråter av rädsla för vattnet som inte ser ut som i badkaret där hemma. Man ser inklippt ut och det går inte att le jämt.

Bara nästan.

Åker man till stranden med miss C får man lära sig dricka festis, det hör till strandhänget liksom. Annars åker vi till Byggmax varannan dag, någon som vill följa med?

/Fru W

David David David David - Hipp hipp!!

Idag fyller världens bästa storebror, storesvåger och storemorbror (och alla andra angenäma epitet han dragit på sig bara genom att existera) trettio bast. Vi försöker ringa dig - HURRAA där borta i Brasilien!!

Sälj skorna och åk till Fårö

Oj, hjärtat slog minst ett extra slag när vi kom till Fårö. Vackrare får man leta efter får jag säga, man blev alldeles matt av all vackerhet och allt fineri som slog emot oss. Bergmans val av ö behöver jag inte fundera över ett smack och jag som normalt skulle kunna äta allsköns kulörer till frukost, middag och kvällsmat, hade inga problem alls med paletten gråskala som presenterades här. Fineri och vackerhet som sagt.

Ja, alltså, även om vi numera äger en Canon G12:a så hjälps det inte. Ett vanligt amatörfoto visar ju bara det direkta blickfånget men missar liksom den massiva periferin som gör att landskapet på ön blir så mäktigt.

Töm sparbössorna. Panta flaskorna. Sälj skorna. Skippa lördagsgodiset. Åk till Fårö.

Köpt och fått

Snart kommer reportage Fårö, inte nu men snart. Vi gjorde Pingstkyrkans second hand idag innan de stänger för semestern. Lite synd det där att deras personal vill ha semester precis när man har tid och ork att trängas bland alla andra hundratals människor som ska fynda i överhettad lokal. Vi letade egentligen klädskåp till mini men där gick vi lottlösa...

Gröna Miranda från arabia är inte ett fynd från second hand utan från kompis Hanna. Den stod i ett dammigt hörn hemma hos dem och skulle citat "slängas eller ges till loppis". Jag adopterade genast.

På second hand hittade vi fyra vackra assietter för 15 pix som jag inte orkar fota men den lille bedjande gossen samt cirkelvasen i glas, mitten bak, fick vi för en tjuga styck. Nöjd.

Erik och grannen mäter hur trappan till trädäcket ska byggas. Jag tror jag stannar inomhus en kvart till.

/MIckan