1. Husvagnar. Jag vet att jag trampar på en öm tå och att flera vi känner gillart va men alltså nä. Jag förstår inte. Inte alls. En metalltub, alldeles för outrustad, alldeles för fullproppad av människor, alldeles, alldeles.... inte alls underbar. Men skit i det då kanske ni tänker, du behöver ju inte bo i husvagn. Nej men visst, ändå är det så att husvagnar provocerar mig något så djuriskt. Det kryper i mig när jag tänker på dem och kulturen kring hela kalaset. Kan inte alla bara köpa varsin skateboard istället?
2. Sen har vi boken Happy Happy som handlar om lyckliga skilsmässor skriven av bla. en viss Wennstam. Här är det en annan sorts rysning som drar fram. Inte blev det bättre av att höra en radiointervu där författarna intervjuades om temat. De menar att det skrivs och sägs på tok för mycket negativt om skilsmässor och att det kan komma så mycket happy happy ut av dem istället. Man blir ju fri, lycklig, får en nystart osv. Yihaa.
Jag blir så frustrerad att jag tror jag ska skriva en bok om ämnet, en bok om människor och par som inte tror att kärleken bara dör utan orsak utan som förstår att båda parter har ett ansvar i en relation. Ett ansvar som inte handlar om självförverkliganden och egoism. På något alldeles magiskt vis så uppstår ju massor av riktig happy happy och kärlek just när man tar det ansvaret och fnurrar upp den där asjobbiga tråden som har legat och skavt i relationen ett tag. Så snälla Wennstam och Sveland, lura inte mänskligheten, varje relation sätter spår och en brusten relation gör ont någonstans där inne. (Och nä förresten, jag pratar inte om något specifikt fall och inga tår ska trampas på och gjorde det ont hos Dig säger jag förlåt och jag kan förklara mer utförligt om du frågar mig muntligt. Det jag vill säga är att jag inte gillar temat i boken.)
3. Hur vi ska hinna ro ihop festiligheter i dagarna tre med noll planerat. Går det bra om våra gäster får äta gamla majskrokar och istället för fiskdamm och annan underhållning kör vi på att gästerna får diska sin egen disk och tvätta våra sängkläder? Härligt, färdigplanerat, nu kan vi stryka det här stycket för problemet är löst.
/Frun
2 kommentarer:
Jag kan äta gamla majskrokar och dessutom tvätta era sängkläder :)
Du kan ta det lugnt. Det finns inte en vettig människa i VÄRLDEN som skulle tro att en skilsmässa är en ”happy, happy” –happening i ens liv..
Det mest förvånande egentligen är att man ger ut en sån sagobok – ämnat för vuxna människor, skriven av omogna tonåringar.. Men å andra sidan läste jag just en bok skriven av – en tillsynes - vuxen man, som i hela boken skyllde på alla sina egna tillkortakommanden och besvikelser här i livet på exfrun – och det faktum att han hade blivit pappa ”mot sin vilja”. Att han sen även efter barnets födsel idkade oskyddat sex just med samma kvinna ändrade inte hans egen syn på ”vem fel” allting var.. Det var visst meningen att läsaren skulle tycka synd om honom – och inte barnet. Herregud..
Gudrun Schyman har jag personligen aldrig uppfattat som en mogen kvinna. En alkoholist kan väl dessutom aldrig skryta med att hon minsann har åtminstone tagit hand om sina barn. För det fick nog andra åt istället så jag fattar inte riktigt vad hon ska klaga om.
Sen förstår jag inte heller hur en modern kvinna som Sveland kan komma till insikten om ”dålig sex” först EFTER bröllopet. Eller menar hon att hon och hennes man inte låg med varandra INNAN de gifte sig? Ett bra sätt att veta ifall man passar ihop sexuellt är att testa. Detta är fullt tillåtet i Sverige. Så vad är problemet? Blev mannen impotent efter bröllopsvalsen och hur kul är det för honom att läsa om detta både på nätet och i boken (någon som ids tänka på ANDRA människors känslor än just författarnas?).
Två barn ska inte gifta sig med varandra. Det är därför man har en åldersgräns här i Sverige. Åldern garanterar tyvärr inte att personerna i frågan är mogna nog att kunna ta hänsyn till alla familjemedlemmarna istället för att drömma om en ”ocean av härlig sex med olika män”..
Jag är alltså inte alls emot att kvinnor tar för sig och har härlig sex hit och dit, men varför i hela världen måste man innan dess ljuga framför prästen om evig kärlek till döden skiljer oss åt?
Skicka en kommentar