Nu skriver jag fort förstår ni, så fort att det ryker om et. Anledningen är mitt lilla klister. Det är inte vilket klister som helst, nej ingen enkel textil- eller pappersvariant utan ett rejält Multibond, alltså ett sånt som Erik limmar stenar och gipsskivor med. Junis, min fina lilla Junis. Hon är i sittafastimammafasen och jag är så trött så trött. När hon ser att jag närmar mig vagnen så tar hon tag med sina små tjockarmar runt min hals och klämmer åt, samma sak gäller med gåstolen eller pappa. Håhå. Hon kan leka själv i säkert en och en halv minut. Slut på meddelandet, jag måste plocka upp min gnällande klistertub.
.
Härå! /Mickan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar