M.E. Hunter

Dagen efter och man känner välbehagsrysningar, det var roligare än skitroligt. Igår fick vi alltså följa med Martin och hans far på lite skytte. Oooooo säger jag bara, grymmo!

Först instruktioner och ordentliga hörselskydd. Kolla in den stora älgstudsaren!

Innan skjutningen var jag lite bekymrad för att rekylen skulle bli obehaglig men jag säger bara

l j u d d ä m p a r e - sikken smart uppfinning!

P A N G! Det känns verkligen när man håller i en sådan här grej att man ska ha respekt, jag menar man kan ha ihjäl en fetingälg med det.

Svårast var att lära sig se i ett kikarsikte, för mig i alla fall. Ska nog köpa ett och sitta och titta i så man blir bättre på det. Kanske.

De tyckte i alla fall att vi var duktiga och alla våra skott hamnade inom det svarta fältet och några till och med riktigt nära den vita mittpunkten. Det här bådar gott. Säkert ganska lätt i och för sig, tänk er att skjuta mot ett objekt som rör på sig, då hinner man inte fumla med kikarsiktet direkt. Om vi någon gång skulle bege oss ut i skogen på riktigt får vi dessutom tänka över våra klädval. Knallblå. Byxor. Syns.

Sen visade Martin hur man gör på riktigt. Lite mer erfaren, mycket duktigare och ingen ljuddämpare på den här studsaren. Tryckvågen kändes till och med i bröstet där jag stod fem meter bort.

Efter älgstudsaren plockades ett nätt salongsgevär fram, det var lite mer glamourskytte med en fårfäll att stödja sig på och det kändes helt rätt att slänga på sig en lila basker. Riktigt roligt skytte med en sådan liten sak som inte smällde särskilt högt heller. Try it!

Junis fick fin omsorg under tiden vi sköt. Tack för en härlig dag, vänner!

.

Tänk om man vågade ta jaktlicens en dag, men vad vore en bal på slottet.... sitta på pass, mörda myror, sikta på en tall, lyssna på hundskall, viska i komradio, fundera på vindriktning, dricka varm choklad och sen plötsligt...... brak...... POFF - älgfilé! Vettigt kött.

.

/M.E. Hunter (för övrigt en grym pseudonym när vi ger ut en bok tillsammans)