Jag känner verkligen ingen panik. Klart att jag längtar, klart att det är bökigt att sova, det är klart... Men jag är van vid att vänta på vårt barn, jag har väntat i många, långa år. Jag har väntat så länge att väntan i sig betyder mer än tristess, otålighet och frustration. Går jag tre veckor över det beräknade datumet så innebär det fortfarande tre extra veckor i ett tillstånd som för tusentals människor där ute är så efterlängtat och önskat. (Nej nej, vill inte trampa på någon tå eller vara präktig, jag förstår att om man mår kääässt så blir väntan kanske mer obehaglig än vad jag upplever den.)
.
Och i min enkla längtan har jag idag bakat två sorters kakor och snart blir det muffins också :-)
.
Puss hörrni! /Fru W
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar