Det går lite upp och ned det här med känslor. Virrvarr och hit och dit. Nu är det glatt, jag ska snart få en frisyr och dessutom mötte Mr Oatman mig med ett leende vid frukostbordet. Ni vet väl vem Mr Oatman är? Mannen som fick äran att pryda Havrefras-paketen!
.
Jag undrar lite vad han kände när han fick sitt Mr Otman-kontrakt "Grattis Greg, Hans-åke, John, Steven eller vad du nu heter, du kommer att klä alla havrefraspaketen ett bra tag framöver för du har en sådan fantastisk havre-look!!" Tror ni att han rusade hem till sin mamma och förtjust ropade "Nu har jag fått mitt genombrott i karriären!!!" och han kanske rent utav köpte henne den där tjusiga kappan han visste att hon så länge suktat efter ? Eller kanske dissade han sin smarta flickvän för att han nu trodde att livet skulle börja flyta på så mycket att han inte längre skulle ha tid för henne. Kanske fick han rent utav en livskris (more money more problems ni vet) av att ha hamnat "on top of life" och började ställa sig existentiella frågor som slutade med en frälsning?
.
Käre Mr Oatman, hör gärna av dig, ditt liv skulle kunna bli en bok!
.
Bästa hälsningar! /Fru W
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar