När Brasilienfamiljen kikade över till vårt Svea under julen konstarerades från deras håll hur mörkt allting var. Som att de hade landat på Island, öde och som sagt mörkt. Men vi svenskar förstår inte det här, vi tuggar på och kör på vår innerligt, optimistiska stil.
.
Januari-Februari - Tunga kläder, kyla, slask, böja ner huvudet och gå hem från jobbet i det nattsvarta. Gäsp. Somna innan 21. Den optimistiska svensken pratar om dessa "Fantastiska årstidsvariationer man har här i Sverige, de vill man ju inte vara utan!!"
Mars - Snödropparna dyker upp vid huskanterna. "Ja dessa årstider vi har här i norden är ju underbara och se vilken flora och fauna vi är välsignade med!!"
April - Krokusarnas tid i allt det annars så bruna. "Neej, svenska våren som är så härlig vill man inte vara utan! Tänk stackarna söderut som alltid har det soligt!!?"
Maj - Vitsipporna. Vårpromenad med rullgrus under fötterna. "Åå vad härligt det är att vara blek och ful, fantastiskt! Nej inte vill man ha sol året om inte!"
Juni-Juli-Augusti - Förhoppningsvis liiite sol, klippor, bränna, glass, havsbad, grillning, färg och grönska. "Nej inte vill man ha sommar året om inte, näej, jag förgååås i denna 20-gradiga hetta, fy!! Det ska bli riktigt mysigt att få kura ihop sig framför eldstaden med en ny halsduk och en kopp varm choklad i handen snart igen! "
.
Och märk väl att jag inte ens orkar gå vidare in på höstmånaderna när vi går mot det "mysiga mörkret" då svensken deklarerar att man "äntligen kan få något gjort igen." Böhööööö. Jag bockar och bugar för svenskt statsskick och mycket av kulturen. Men helt seriöst, måste vi vara så optimistiska över dessa "fantastiska årstidsväxlingar"??
.
/Fru W (som gärna hade bott i Italien om jag inte hade tyckt att Reinfeldt är bättre än Berlusconi)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar