måndag 11 januari 2010

Efter 8 år

Jag gillar inte att bli tjatad på ex. "Du måste se Dr House!!", nej fy vad anti man blir. Eriks stora övertalningskampanj har under alla år varit Wilhelm Mobergs utvandrar-serie. Snart har vi varit ett par i 8 år och alldeles i gryningen av vårt förhålande ville Erik titta på film, filmen var såklart Utvandrarna och jag somnade efter en kvart.
.
Ååå vad jag har fått stå ut med Karl-Oskar- och Kristinacitat i tid och otid, ååå så många gånger jag hört Erik ta sig an musikaliska Duvemålatoner med sin stämma i arla gryningen. När han därtill får stora delar av vår vänskapskrets att också läsa och sitta och diskutera detta blir man geggig.
.
Så nu har jag fått nog. Och jag blev fast. I helgen satte jag tänderna i Utvandrarna och jag är hjärntvättad. Jag tänker på det stackars barnet Anna som åt gröt så magen sprack, jag sörjer med Karl-Oskar som stoppade med Annas trasiga gamla skor i Amerikakistan, jag lider med den nyfrälsta Danjel som inte får utöva sin tro i byn...... Åååååååå Kristina, guldet blev till sand!
.
Har inte tid att skriva mer, måste läsa....
.
/Fru W

2 kommentarer:

Sternegård sa...

Jag tycker inte du ska vänta 8 år på att kolla på House. Det blir bara lika jobbigt när du inser vad du missat i alla år.

Charlotte sa...

Utvandrarna är ett måste i ett svensk liv! Filmerna tycker jag också är bra, men böckerna är bäst. Citaten finns i vårt hem med speciellt "Vi ä de allra goaste vänner" på småländska.

Bra initiativ. Lite guldkant på tillvaron.

Kram C