fredag 6 juli 2007

God morgon

Vaknar ibland upp och är full av tankar, oro, känslor – allt i ett enda virrvarr. Kanske har det enbart med min personlighet att göra men jag tror ändå att flertalet känner igen sig. Vad gör jag för att få ordning på kaoset? Ibland går det i 110, i med frukosten och snabbt till jobbet, inget avslutat kaos. Andra dagar har man mer tid, ett försök till att knäppa händerna och be blir ibland plumt, tankarna surrar och man undrar vart Gud har tagit vägen. Idag fick jag syn på Idag är Guds dag skriven av den katolske prästen Wilfrid Stinissen (en av de böcker som inte ligger nedpackad i en flyttkartong). Kikade på dagens text som handlade om vishet, även morgondagens text fångade min blick, överskriften var ”Kristen vishet”. Här kommer ett tänkvärt utdrag ur texten som fick mig att landa inför dagen.
.
”Det finns en typisk nytestamentlig vishet. Denna vishet är inte en insikt, en kunskap, utan en person, Jesus Kristus. Vad lär oss denna vishet? Den lär oss att Gud inte ryggat tillbaka för den yttersta svagheten och förnedringen, och att han just genom denna svaghet har räddat oss. Den lär oss vad sann kärlek är. Om vi frågar ”Vad är kärlek?” svarar Jesus inte med kloka ord utan med blod, med hela sin sargade kropp: ”Kärlek är att ge och ge, utan att begära något i gengäld.

Det är inte teologerna och de lärda som är de visa i det nya förbundet. De visa är de som är fattiga i anden, de som med den förlorade sonen återvänder till Fadern och Petrus som begråter sin förnekelse av Herren. De visa är de sjuka som vet om sin sjukdom och vill bli botade av den sanne läkaren, de som vet att de alltid står där med tomma händer inför Gud.
.
Allt som bryter ned vår självtillräcklighet och får oss att känna vårt totala beroende av Gud ökar vår vishet. Genom misslyckanden, genom fysisk, psykisk eller andlig svaghet leds vi till större vishet, den vishet Jesus har lärt oss då han gav sitt liv.
.
Den som vägrar att gå in i utblottelsen vägrar också att gå in i visheten. ”
.
Vad härligt att i detta virrvarr få stå med tomma händer inför Gud.
Solig kram! /Mickan

Inga kommentarer: