Aptrist väder det senaste och Erik tog bilen till jobbet i morse för att slippa bli dränkt. Kvar är vi här hemma... Musse är grymt understimulerad, han råkade bli instängd i matkällaren hela natten så nu jagar han låtsasdjur inomhus eftersom det regnar ute...
.
Själv försöker jag lära J att intressera sig för sin snygga Kalikå-krok så att hon kan klassas som den mest intelligenta 7-veckorsungen ever. Jag menar det vet ju alla att smartheten grundar sig tidigt i livet, se bara på mig som kunde krypa redan vid 5,5 månader. Jag har bara haft en smula otur när de har suttit och valt bland Nobel-stipendiaterna men snart serrni. Snart.
..
Förresten har jag beslutat mig för att vara föräldraledig hela vårterminen också. Att dela lika på föräldraledigheten för vår del hade varit att köra familjen i botten eftersom jag då skulle behövt ta över 7 klasser (lära mig namn, sätta betyg osv) på bara ett par månader. Det handlar varken om vad jag, Erik eller Junis har "rätt" till utan vad hela familjen mår bra av. Urs för töntig milimeterrättvisa!
.
/Fru W
2 kommentarer:
Väl rutet!
Håller precis med du!
När Emmelina föddes för sex år sedan kändes det som en oändlig mängd småbarnsår låg framför. Poff - så går hon i skolan, är så lycklig för alla år hemma, då vi sett till vad som är bäst för familjen som helhet.
Var hemma och NJUT så kort det nu varar!
Kram Lotta
Skicka en kommentar